Svensk ordbok 2009, webbversion
verb klarade klarat
klar·ar1lyckas ta sig igenom svårigheter
psykol.han klarar sig inte utan henneklarar du dig med bara två medhjälpare?○spec.överleva
planet kraschlandade men alla passagerarna klarade sig○ibl. försvagatskämts.vi får inte mat förrän om två timmar, men vi klarar oss väl○ibl. äv. om icke-levande företeelserhuset klarar sig från rivning några år tillklara sig (med/utan ngn/ngt)sedan 19072lyckas
i större el. mindre grad (som vanligen framgår av sammanhanget)
psykol.han klarar sig bra i skolanhon klarade sig dåligt på den sista skrivningenklara sig (SÄTT)sedan 1897