Svensk ordbok 2009, webbversion

kla`ra sig verb klarade klarat klar·ar1lyckas ta sig i­genom svårigheter psykol.han klarar sig inte utan henneklarar du dig med bara två med­hjälpare?○spec.över­leva planet krasch­landade men alla passagerarna klarade sig○ibl. försvagatskämts.vi får inte mat förr­än om två timmar, men vi klarar oss väl○ibl. äv. om icke-levande före­teelserhuset klarar sig från rivning några år tillklara sig (med/utan ngn/ngt)sedan 19072lyckas i större el. mindre grad (som vanligen fram­går av samman­hanget) psykol.han klarar sig bra i skolanhon klarade sig dåligt på den sista skrivningenklara sig (SÄTT)sedan 1897